ZAKON TĖ VDEKURI
Mos u lėsho, o mik
Nė lotė e dėshpėrim
Nė dėgjofsh se dhashė frymė
E se unė sjam nė fytyrėn time
A se sytė e mi spo tė ndjekin
As nė nxitimin e ardhjes
As nė ikjet hundėpėrpjeta
As nė bėrrylin
Pėr tė cilin
Se bėra vendin
Mos u pikėllo
Nga shikimi im i ngrirė
Nuk mė ka shtangur
As braktisja jote
As ndėrrimi yt i beftė
Si pulitja e trembur
Smė ka lėnė pa mend
Pėrcaktimi yt
Pėr njė tjetėr udhė
Pėr zakone
E fjalė tė tjera
Gojėhapur, smbeta
Nga harrimi i kobshėm
I emrit vėlla
Nuk jam befasuar
Qė ma le mua rėndesėn
E frikės sė pėrbashkėt
Frikės pa ty
Mos mė vėr nė sprovė
Nėse stė flas dot
Se nuk jam hidhėruar
Qė sot, mė, sje i lumtur
Qė mė gjete
Si nė fillim
As se sjam mė
Mė i shtrenjti
I miri, i madhi vėlla
Nuk tė mbaj inat
Qė mbi emrin tim
Rrodhe bojė, lumė
Dhe, mė, sduket
Ėshtė fshehur, mė
Qė me fletėn time
Ndeze zjarr
Tjetėrfar
Dhe mbi hirin tim
Vure gur vatre
Nuk jam zhgėnjyer
Pse mblodhe dorėn
Pse mbylle derėn
Dhe krrummmm!
E pėrforcove
Me njė shul moskokėēarės
Nėse stė them dot
Se mė mori malli
Pėr mallin tėnd
Ky ėshtė veē zakon
I tė vdekurit
Nė mė marrsh nė krah
Ndale ngashėrimin
Edhe kur ngadalė
Tokės, tė mė kthesh
Se pas
E gjelbėrt, e shpejtė
Tė pret jeta
Bota, e rrumbullt
Me forma tė rrumbullta
Me fytyrė tė lėmuar
Tė ka hapur krahėt
Dhe prehrin e ka ngrohur
Tė tė mbėshtjellė
Ashtu, mė lehtė
Harrohet miku
Edhe nė rrugicat e njėjta
Kafenetė dhe bisedat
Me po ato pėrgojime
Mbrėmjeve,
Me po aq dritė-hije
Kėngėt
Argėtojnė njėlloj
Edhe me zėra tė tjerė
Nėse stė harroj dot
E as kėtė skam gojė ta them
Ėshtė veē zakon I tė vdekurit
Vehap KOLA